herregud

man glömmer verkligen bort, ifrån gång till gång, hur fruktansvärt ont det faktiskt gör.
tur att det finns bilder som man kan känna igen sig i, så man vet att man inte är ensam..


Kommentarer

Skriv något till oss här:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (ser bara vi)

Har du också blogg?

Det du ville säga:

Trackback
RSS 2.0